Hejdå Lund, hej Åbo!

Jag packade, gick på föreläsning, packade lite till och städade. Jag lagade mat tillsammans med min övernattningsgäst Emma, som i övrigt också agerade räddaren i nöden och hjälpte mig med de småsaker tiden inte räckte till för. Vi sprang med mina saker till bussen. En man hjälpte mig med att bära kappsäcken på centralstationen och jag tackade flera gånger så hjärtligt, sen satte jag mig på tåget och tog sikte på Kastrup. På flygfältet fick jag betala övervikt för kappsäcken, men det hade jag nästan redan räknat med. Jag slog mig ner i ett proppfullt flyg och pustade ut. Jag var påväg hem. Väl framme på finsk mark gick allt smärtfritt och jag mötte ett välbekant leende ansikte.

Och bakom ryggen hade han de här ljuvliga. Inte lika suddiga som på bilden dock. Mitt hjärta smalt direkt.

Jag har inte hunnit förstå att jag är hemma nu, men sinom tid så ska det väl gå hem. Jag kommer att sakna Lund och jag har upplevt massor som jag är väldigt tacksam för, men just nu känns det nog också väldigt bra att bara vara hemma.