Ett livstecken, varsågod.

Två dagar utan inlägg får vittna om att jag mår bra och har roligt. Tiden går alldeles för snabbt och jag har hunnit ha några riktigt bra dagar. I fredags lyssnade vi till bra musik och igår åt vi plättar, allt i ÖN-anda. Idag har vi hunnit träffa goda vänner och bara suttit i soffan och pratat om allt möjligt. En mycket bra och lyckad helg med andra ord.

En dag kvar, sen blir det Lundaflicka av mig igen.

Å-å-å-Åbo!

Igår på kvällen landade jag på finsk mark. När jag kikade ut från flygplansfönstret i landningskedet och såg hur vackert alla lampor lyste upp staden med stort Å så kunde jag ingenting annat än att le för mig själv.

Jag är i mitt Esse, fast i Åbo. Visst skulle det vara mer än okej att hinna besöka ljuva Pedersöre och Esse också, men det får bli i december istället. Nu ska jag bara krama nära och kära i världens bästa studiestad hela helgen.

Välkommen livet!

Jag har skrivit en förhoppningsvis godkänd tent! Jag äter gifflar, dricker kaffe och packar! Snart sätter jag mig på tåget och dansar in i flyget! Just nu är allt bara så skönt och gott att jag måste sätta utropstecken efter varje mening! Jag överlevde!

Såhär mycket skrattar jag just nu: (!)

Ibland förvånar jag mig själv

Man skulle inte tro det, men visst skred min(a) plan(er) till verket. Igårkväll bokade jag tvättid till klockan sju (7) noll noll (!) Bara för att komma igång liksom. Och för att få en så lång och plågsam dag i tentböckerna som möjligt. Och inte minst för att vara förtjänt av en välbehövlig paus i form av ett träningspass där vid elva.

Så här rullar tvättmaskinen och här sitter jag och kan inte tro att en sådan sömntuta som jag frivilligt steg upp klockan sju. Gratulerar, fröken.

Jag vill, vågar och kan..

.. jag vill, vågar och kan, jag vill, vågar och kan!

Heja, heja! Plugga lite till, bara två dagar kvar, sen får du åka till Åbo! Pepp pepp!

Uppdatering: Jag har aldrig tänkt på att morötter ser så fåniga ut med ben! Det blir liksom för mycket.

En bal på slottet

Corbalen var mycket trevlig och underbar. Vi började med fördrink hos Linnea och sen klackade vi iväg längs med kullerstensgatorna till AF-borgen där festen ägde rum. Vi gick in på en röd matta och kände oss kungliga. Därefter åt vi god mat, sjöng och njöt av bra program och gott sällskap.

Den 25:e Corbalen firades med raketer.

Sen så drog jag sönder mina strumpbyxor också. Som väntat.

Idag har jag tentångest och jag förstår inte varför jag inte har näsan i böckerna just nu. Jag är kanske fullt upptagen med att räkna ner dagarna, för snart är tenten över och snart lyfter flyget mot Åbo.

I väntan på något gott

Jag är ingen bra tentläsare idag. Jag prioriterar tydligen att alla mina skor ska bli ompysslade och att mina naglar ska bli lackade. Sen så är det ju väldigt viktigt att hänga med i varje liten kommentar på facebook och att dricka te är också synnerligen livsviktigt.

Tydligen gör jag allt för att klockan så snabbt som möjligt ska slå halv fem så att jag får dansa i min fina festklänning hela kvällen. Och äta god middag förstås. Vad sägs om jordärtskockssoppa med garni av rödvins- och timjanbräserad vildand? Och hjortinnanlår med bakat vinteräpple, rönnbärssky och rostad kålrot? Och sen kanske det skulle smaka med havtornscheesecake med ananas och mörk rom till efterrätt? Jag känner redan nu hur underbart det kommer att smaka.

Rosetterna är också klara för användning. Sen så är de faktiskt lika stora, även om det inte ser ut så på bilden. Det var visst något som jag också prioriterade framför tentläsning.. Och ja, sen har jag ju sett några avsnitt Rederiet också. Heh.

Strumpbyxor

Om det är något som orsakar huvudbry för en kvinna så är det strumpbyxor. Tummen upp för de tjocka och mysiga, men de tunna och fina förlorar man, utan undantag, alltid mot. Det är konstigt att trots att strumpbyxor är något som är standard i varje kvinnas garderob, så finns det ändå aldrig ett helt par när man behöver dem som bäst. Om de inte har gått sönder när man har försökt få på eller av sig åbäkena så har de gått sönder bara av att ligga i lådan.

Imorgon ska jag krypa i finklänningen och gå på Corpus Medicums Corbal. Av ren tur kom jag på att jag hade glömt att köpa strumpbyxor. Nu har jag i alla fall ett par i min hand och det återstår att se ifall de samarbetar och är hela imorgon när det är dags att göra sig fin inför festen.

Vid närmare eftertanke så borde jag nog ha köpt två par för säkerhetsskull.

Vardagligt

Varför är jag inte färdigutbildad talterapeut? - Talterapeut till Östanlid i Jakobstad

I övrigt är mitt liv mycket vardagligt just nu. Jag pluggar och rätar ut frågetecken efter frågetecken gällande läs- och skrivsvårigheter, samtidigt som det har en tendens att ständigt uppstå nya. Heja, heja.

Blogginlägget som inte fanns

Om jag inte skulle skriva ett blogginlägg idag så skulle det bli den första dagen utan inlägg. Så på min kära Sebastians begäran så måste jag skriva några rader. När jag frågade honom vad jag skulle skriva om så svarade han (direkt citat) "Idag har jag inget vettigt att skriva om, så det blir inget blogginlägg idag.."

Jag känner ändå att jag måste spetsa till inlägget lite, så kvällens stora fråga är: Varför får jag diskmedel i munnen/ halsen varje gång som jag diskar? I vårt kök använder vi oss av en sprayflaska fylld med en utprövad blandning av diskmedel och vatten, vilket i sig är ett mycket smart påfund, men det medför att varje gång som jag står där och skrubbar min disk så måste jag hålla andan för att inte förgiftas av diskmedel. Jag kan meddela att det lönar sig ha lite disk, för det är väldigt tungt att hålla andan en längre tid. Om man råkar ha mycket disk och dålig uthållighet i att hålla andan så kan man alltid försöka vända huvudet lite mot sidan för att försiktigt förnya andetaget. På egen risk. Om man känner sig stark. Eller om man bara vill leka med elden.

Klockan

Min klocka måste gå fel. Den påstår sig vara bara tjugotre minuter före sex, men enligt mig borde den vara minst åtta, om inte halv nio. Jag slår vad om att alla andras klockor är mycket mer än min.

Tentamen, tent, tenta?

Om en dryg vecka är det tentamen i läs- och skrivkursen, jag menar tenta, nej tent heter det ju. Kärt barn har många namn, men samma elände är det i alla fall. Och i min värld läser jag nog fortfarande på tent, jag pluggar inte till tentan.

Vet ni, det bästa är att samma dag som jag skriver tent så flyger jag till Åbo också. Jipii!

Skåne runt

Så här börjar en bilfärd som nästan sträcker sig Skåne runt.

Vi spanade efter en borgruin och skrattade åt skånska människor som var rädda för korna som stod några meter bort och åt. När vi redan hade varit inne i hagen (man fick alltså gå in) så meddelade skåningarna oss att de hade hört sig för och att "tjurarna" inte är farliga och inte ger sig på folk. Så sånt.

Vi körde ut till Gislöv och konstaterade att Gislövborna måste vara förtjusta i fisk eftersom alla gatunamn är fiskrelaterade. Här går min bror på vattnet.

Här är stranden vid Gislöv.

När vi körde längs med Sveriges sydkust svängde vi in till Sveriges sydligaste udde.

Det är ungefär exakt 1524 km till Moskva från Smygehuk.

"En kulen natt, natt, natt min båt jag styrde, på havets vågade, vågade våg så skummet yrde." Nu var det inte natt och vi hade ingen båt, men skummet det yrde minsann.

Här är den godaste tunnbrödsrullen med kallrökt lax från ett Fiskrökeri.

Vi tog mörka bilder genom fönstret och njöt av utsikten.

Så här ser träden ut i Skåne. Ett av träden på bilden hör hemma i Kåseberga, det andra tänkte jag skicka på flyget till Finland imorgon.

Vi vandrade upp för Hammars backar.

Vi såg Ales stenar. Stenarna var ursprungligen 60 stycken, men är nu bara 59. Den där gråa varelsen på bild är stand-in för den stulna stenen.

Så här brant var det mot kustlinjen.

I Ystad hälsade vi på Kurt Wallander på Mariagatan..

.. vi såg klostret..

.. och åt god mat.

Vi har sett skånska slott och herresäten..

.. och Nils Holgersons gård.

Sen gick solen ner och vi åkte hem.

Lite stad och lite land

En dag som denna kan sammanfattas så här i bilder:

Vi började med ett besök i Domkyrkan. Där förundrade vi oss över ljusstakar i modell större.

Sen shoppade vi lite, gick runt i Lund, lunchade och fikade.

Sen programmerade vår GPS-programmerare in destination Dalby.

Vi besökte Dalby Stenbrott.

Där beundrade vi det klarblåa vattnet, vandrade i vacker bokskog och var rädda för att trilla ner för stupet.

Vi kände oss hemma i kohagarna som låg strax intill.

Sen så upptäckte vi (fråga mig inte hur det gick till) att det inte var någon el i elstängslen och att varningsskylten var vänd mot korna. Hur tänkte man här?

Och där tog batteriet i kameran slut. Men genom att pina min kamera lite extra så fick jag i alla fall en bild av en underbar vy vid Björntorps slott.

Sen har vi kört runt i Malmö, sett Turning Torso på nära håll och Öresundsbron i solnedgången. Mycket vackert måste jag säga.

Jag måste också avsluta med att stolt meddela att Sporting Kristina har vunnit kvalmatchen mot NoPS idag och att de spelar därmed i division två nästa säsong. Mycket duktigt.

Öresundsbron och pizza

Jag har tagit emot mitt besök. Vi kom levande över Öresundsbron och sen åt vi pizza. Jag kan meddela att det kostar hela 40 euro i vägavgift att ta sig över bron med bil. I övrigt har jag varit en riktig hemmafru och både tvättat, städat och pluggat idag. En bra fredag med andra ord.

Så här såg vyn över Öresundsbron ut när jag flög hit i augusti.

Du produktiva dag

Jag passar på att vara produktiv så att jag med gott samvete ska kunna slappa hela helgen när fint familjebesök anländer. Det bästa med besök är att man får göra massor med roliga saker. Vi ska bland annat hyra bil och utforska det platta Skåne är det tänkt. Så ifall man är bevandrad i Skåne så tycker jag att man ska ge tips på vad man absolut måste se.

Kvällens fråga: Är jag månne riktigt klok som vill ha alla föreläsningsanteckningar på ett och samma ställe? Men det ser ju fint ut på avstånd i alla fall.

Onsdagsunderhållning

Inga briljanta funderingar idag. Jag äter banan, dricker te, mailar, skypar, läser lite om dyslexi och önskar mig sisådär 20 finlandssvenska barn med hörselskada. Så sånt.

När goda råd är dyra.

Idag tog jag bussen till ett köpcentrum för att gå på jackjakt. När jag tog tag i den första jackan för dagen så visste jag redan då att det var den jag skulle köpa. Men alla som känner mig så vet ju att jag för säkerhetsskull ändå måste springa runt i alla andra affärer och se vilket utbudet är där, för att kunna vara säker på att jag gör rätt beslut i att köpa den. Det enda som stressade mig var att det endast fanns två jackor kvar av modellen, varav en var i min storlek. Jag småsprang ändå igenom resten av affärerna och frågade mig själv flera gånger varför jag gör det när jag ändå inte kan göra det "med öppet sinne".

Väl framme vid jacka nummer ett igen så ser jag en annan intressant jacka bredvid. Om jag då visste vilket huvudbry den jackan skulle ge mig så skulle jag aldrig ens ha greppat den. Jag provade båda jackorna en gång, två gånger, fem gånger, med halsduk, utan halsduk, flera gånger om och om igen. Efter många minuter i provrummet måste jag gå runt ett varv i butiken. Efter ytterligare många minuter framför spegeln på barnavdelningen måste jag byta spegel eftersom jag började känna blickar i nacken. Jag saknade mammas råd som aldrig förr. Än en gång böt jag spegel. Efter att ha tappat tidsuppfattningen och börjat fantisera om en natt i affären så sa jag åt mig att bara bestämma mig. Det blev jacka nummer ett.

Väl hemma tar jag nöjt upp jackan ur påsen. Men vad ser jag, larmet sitter kvar på den! Så nu måste jag alltså antingen ta bussen tillbaka till den numera mycket bekanta affären, gå till en annan affär här i stan och be om hjälp, hamra sönder larmet eller leva med att folk tror att jag har stöldgods på mig resten av vintern.

Trots att färgen ljuger på bilden så är jackan ändå väldigt mysig. Och den andra jackan är säkert inte alls mysig. Den är säkert iskall, dötrist och alldeles, alldeles..

Den Nordiska Afasidagen.

Just nu morrar jag lite åt finländsk media som tydligen inte vill att jag ska kunna se de program som sänds på YLE Arenan när jag befinner mig i detta avlånga land. Jag ville ju se när Victoria Mankki och Peter von Koskull pratar om afasi ju.

Här är länken för er som befinner er på rätt sida av vattnet och vill lära er mer om afasi: Min morgon - Att leva med afasi. Spola fram i klippet för att komma till intervjun. Trots att jag inte har sett den så är jag säker på att den är intressant och lärorik.

Nästa gång du går på gatan och ser någon som du tycker vinglar och sluddrar, tänk på att det kan vara en sjukdom som ligger bakom uppträdandet och ta inte förgivet att personen är full. Personer med afasi är inte dumma, de får oftast bara inte ut det de vill säga. En hjärnskada kan förstås påverka många olika områden i hjärnan och bidra till olika svårigheter, men det är en annan diskussion. Jag vill bara att du tänker efter och inte direkt placerar personer i olika fack!

"Att inte kunna tala är inte det samma som att inte ha något att säga" - Afasiförbundet i Sverige

Allt har en baksida, så även mitt finlandssvenska arv.

Om jag någon gång känner mig förnedrad så är det när en svensk rabblar finska ord och jag inte förstår ett enda. När jag sen berättar att jag inte kan finska så bra får jag alltid möta samma förvånade min och ett påstående i stil med "om du bor i Finland så måste du kunna finska". Varje gång drar jag ett utdrag ur den finlandssvenska historian och varje gång blir jag lika sur över sanningen att jag inte kan tala finska flytande.

Men jag kan ju alltid skylla på att svenskarna har en urusel finsk betoning och att det är därför jag inte förstår att hattara är sockervadd på finska. Och så kan jag skylla på bakgrundsbuller. Och på att jag dessutom inte äter sockervadd överhuvudtaget.

Men hej, vi kan prata lite om logopedi, där vill jag påstå att jag har börjat klara mig rätt så bra på det andra inhemska. Eller så kan vi prata om helt vanliga saker, inte sådana fåniga saker som sockervadd. Nej, jag är inte bitter.

Snälla tomten

Något av det värsta med mig är att jag ibland, eller allt som oftast, målar upp en bild i min hjärna av något som jag vill ha. Mitt i mitt kreativa tänkande så verkar jag inte heller bry mig om att jag kommer att få springa benen av mig i alla butiker för att hitta detta perfekta något. Om jag ens gör det. Det kanske inte ens finns till salu. Eller överhuvudtaget existerar.

Just nu önskar jag mig en lagomtjock, lagompraktisk, lagomvarm, lagomlång, lagomstor, lagomgrön, lagombillig, lagomvindtät, lagombasic och väldigt fin jacka. Om någon har tips på en sådan lagombäst jacka, vänligen kontakta mig.

Och tomten, jag kommer att vara isbeklädd om jag inte får den innan jul, så snälla ge mig den nu.

PBL-firande!

Igår var kvällen när det var dags att fira att PBL är över. De flesta i termin 7 har nu haft sin sista PBL någonsin, medan jag har klarat av min första. Nu är det bara en slutspurt med termin 3 kvar.

Kalaset ägde rum på Medicinska föreningens pub, Pub Locus. Fem logopeder och en audiolog pratade om allt mellan himmel och jord. Det blev förstås mycket ivrigt prat om logopedi, och när vi bestämde oss för att inte prata logopedi så gjorde vi det ändå igen om fem minuter. Vilken tur att vi har valt världens bästa yrke.

Här ser vi Linas "tvåldans" och mission åstadkomma ett suddigt foto. Vi lyckas rätt bra tycker jag bestämt.

Hej vardag!

Sådär passligt till helgen kommer vardagen emot.

Min vän för idag.

Eftersom jag fortfarande lever kvar i dagarna som har varit så kan jag inte låta bli att ge bildbevis på hur det blir när mitt besök shoppar. Observera att ingen "tag många betala för få-kampanj" kan tillämpas i detta fall.

Sånadär hejdån.

En regnig torsdag är nästan förbi. Jag har vinkat hejdå till världens bästa besök och fällt en tår. Veckan har varit underbar och jag väntar redan på ett kärt återseende i Åbo om tre veckor. Först måste jag däremot plugga så jag går sönder och så tänkte jag hinna med en hel del roliga saker också. Nästa helg väntar till exempel nytt besök i form av mamma, pappa och bror.

Ikväll drar jag på mig den mysigaste tröjan, tänder ett ljus, kurar ihop mig med te och smörgås och saknar lite extra.

Om shopping.

Idag tog vi tåget till Malmö. Där gick vi runt i butiker och drack kaffe. Mat och kaffe är bra för trötta pojkvänner, men idag upptäckte jag också ett nytt knep för att minska antalet djupa suckar och yes-det-finns-en-stol-i-den-här-butiken-kommentarer när man shoppar. Man går helt enkelt till Teknikmagasinet, sätter en gratis katalog i handen på pojkvännen och ser till att han börjar bläddra i den. Sen låtsas man att man lyssnar och är superintresserad när pojkvännen strosar två meter efter och pratar om alla smarta tekniska prylar som finns. När han har bläddrat igenom katalogen så påstår man helt enkelt med en mycket intresserad röst att den där saken som fanns på sidan 16 nog var jättesmart och att han nog borde slå upp den sidan igen..

Kanelbullens dag

Sedan 1999 firas Kanelbullens dag den fjärde oktober. Direkt copypastat från den vetenskapliga referensen Wikipedia är syftet med kanelbullens dag att uppmärksamma den rika bulltraditionen som finns i Sverige, med speciellt fokus på den anrika kanelbullen, och att öka konsumtionen av jäst, mjöl, socker och margarin. Efter ytterligare en lång skoldag, nästan en timmes strul på Coop när vi skulle handla mat, middag och en alltför lång tupplur har vi som sedvanliga svenskar också uppmärksammat bulltraditionen. Det var gott.

Varje dag borde vara Kanelbullens dag.

En festlig vardag.

En hel måndag i skolan, en sväng till H&M och Systemet. Och en fin kväll med han jag gillar mest.

Så här ser det ut på Södra Esplanaden ikväll.

Söndagssaker.

Det är bra med besök. Då får man bara göra roliga saker och glömma bort alla måsten. Att måstena tids nog kommer emot ännu hårdare gör inget, de roliga sakerna väger ändå så mycket tyngre att det är värt all stress efteråt.

Så här började vi söndagen.

Sen promenerade vi i Lund och njöt ännu lite till av det perfekta vädret.

När vi gick förbi Domkykan var klockan passligt tre och det var tid för det astronomiska uret att slå. När uret slår spelas en trudelutt och träfigurer kommer fram och vandrar en sväng längs med en bana. En strålande förklaring, jag vet.

Idag är det den andra oktober.

Perfekt klädsel för ett kyrkobesök.

Det roligaste idag. En kollektomat med kortläsare.

Sommar och höst.

Päronträd i Botaniska trädgården.

Ett lyckoskutt i Botan.

Nu väntar jag på att dagens enda måste, fotboll på TV, ska ta slut så att vi kan äta sen söndagsmiddag.