Om jag någon gång känner mig förnedrad så är det när en svensk rabblar finska ord och jag inte förstår ett enda. När jag sen berättar att jag inte kan finska så bra får jag alltid möta samma förvånade min och ett påstående i stil med "om du bor i Finland så måste du kunna finska". Varje gång drar jag ett utdrag ur den finlandssvenska historian och varje gång blir jag lika sur över sanningen att jag inte kan tala finska flytande.
Men jag kan ju alltid skylla på att svenskarna har en urusel finsk betoning och att det är därför jag inte förstår att hattara är sockervadd på finska. Och så kan jag skylla på bakgrundsbuller. Och på att jag dessutom inte äter sockervadd överhuvudtaget.
Men hej, vi kan prata lite om logopedi, där vill jag påstå att jag har börjat klara mig rätt så bra på det andra inhemska. Eller så kan vi prata om helt vanliga saker, inte sådana fåniga saker som sockervadd. Nej, jag är inte bitter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar