Klippt var det här!

Här ser ni en fröken som i princip har gått till samma frisör hela sitt liv. Idag tog jag mod till mig och traskade jag uppför gatan för att beställa tid för klippning.
- Hur har du det kl. 14.30?
- Jo, visst, det går bra.

Väl i frisörsstolen (att ens sitta i en sådan var ju en upplevelse!) iakttog jag hur hon kammade, delade upp håret och klippte det. Jovars, visst såg det rätt proffsigt ut. Det kändes okej. Att hon faktiskt, utan att ens ha rört i håret, hade sett hurdan frisyr jag hade haft när det fortfarande var en frisyr var ju också ett plus. Skräcken kom ändå när hon lag tassarna på min pannlugg, ånej, inte för kort - iik, vad gör du nu?! Men såklart log jag bara och sa att det ser bra ut. Hon fönade det rätt fint, men sen hände det något med den sista touchen, det såg ut som att just hade kravlat mig upp från sängen efter sexton timmars skönhetsömn. Hon frågade om det var ungefär som jag brukar ha det. Jag svarade att jag kanske brukar ha det lite mera inåt. Hon fixade lite med plattången och visst blev det lite bättre. Jag log, betalade och tackade.

Väl hemma ställde jag mig framför spegeln och begrundade mitt råttbo. Jag längtade efter min frisör hemma och hade nästan tappat humöret. Jag kammade ändå snabbt igenom det och såg att det kanske inte var så pjåkigt i alla fall. När jag hade kammat bort det mesta av den nyvakna looken så var det ju trots allt nästan samma frisyr som jag hade haft tidigare. Och pannluggen var också helt okej.

Puh. Jag gjorde det. Men nästa gång går jag nog till min vanliga Lina. Precis som vanligt kommer jag att säga "gör vad du vill" och jag kommer att vara helt säker på att det blir som jag vill ha det. Lyx.

På grund av 100 misslyckade bilder på Photo Booth så får ni ingen bild av resultatet. Men jag kan meddela att jag ser ut som vanligt. Typ.

Alltså ungefär så här.