En månad i Lund.

På väg till Vasa. Vänligen bortse från mina "hej-jag-steg-upp-fem-på-morgonen-rödgråtna-ögon". ;)

Privatchaufför. I wish you were here.

Jag kan inte förstå att jag redan har varit här en månad. På sätt och vis känns det som evigheter sedan jag packade kappsäcken alldeles för full för att sedan vara tvungen att plocka bort massor med saker. Och allt detta i sista minuten kvällen innan avfärd naturligtvis. Samtidigt känns det som att natten när jag inte ville somna för att jag inte ville att tiden skulle gå så snabbt var igår. Den skräckblandade förtjusningen och känslan av att inte ha en aning om vad som väntar känns så nära. Jag ville åka, men jag ville ändå inte åka. Nu när jag är här vet jag att jag ville åka.