Om brandalarm.

En helt vanlig måndag vaknar jag till ett tjutande brandalarm här på Parentesen. Jag kan meddela att det är ett effektivt sätt att få mig att stiga upp från sängen efter att ha snoozat sådär en halv timme extra. Med ett ryck är jag uppe, yrvaken och förstår ingenting. Efter någon sekund börjar jag tänka på vilka ägodelar jag vill rädda. Men istället för att bara ivrigt raffsa åt mig allt så sitter jag kvar på sängkanten och har beslutsångest över vilka saker som är värda att rädda. Jag suckar djupt och tycker att det är jobbigt att jag har så mycket saker. Sedan slår det mig att det kanske faktiskt brinner. Jag trippar ut i korridoren med knappt några kläder på mig alls. Som tur så är det bara någon som eldar lite extra i ugnen en helt vanlig morgon som denna.

Jag skulle så brinna inne om det skulle börja brinna på riktigt.

Min väckarklocka.